Lika vacker utan spackel

För några dagar sedan damp M-magasin ner i min brevlåda. På insidan av tidningen, på en flik som satt ihop med framsidan fanns en bild på en osminkad Amelia Adamo och en hänvisning till sidan 72 där man skulle kunna följa hennes förvandling från au naturelle till omslagsmodell. Själv tyckte jag att Amelia såg minst lika bra ut osminkad som sminkad, ja t.o.m. bättre. Det är så lätt hänt att det blir "påskkärring"-varning när vi kvinnor i medelåldern/övre medelåldern sminkar oss lika mycket som yngre tjejer kan jag tycka. Men var och en gör såklart som den vill och de flesta kan konsten att sminka sig utan att se "över"-spacklade ut. Själv så är jag väldigt sparsmakad med smink och använder så gott som bara mascara, i enstaka fall även ögonskugga. Men så har det givetvis inte alltid varit. När jag var riktigt ung så fanns det något som hette Kastanjevatten, något som jag och min väninna brukar använda istället för brunkräm. S.k. indianpuder var också väldigt inne på den tiden liksom mascara i olika färger. Själv föredrog jag klargrön mascara som passade mig mycket bättre än den svarta. Tyckte att den svarta mascaran fick mig att se hård ut medan den gröna framhävde det bästa i mina blåa ögon så att de såg varmt blågröna ut. 

Någon som inte tyckte att jag använde tillräckligt mycket smink var min f.d. sambo som insisterade på att få hjälpa mig med sminkningen. Jag lät honom hållas, dels eftersom det var rätt behändigt att slippa sminka sig själv ibland och dels för att han faktiskt var rätt duktig på det även om han ibland var lite för frikostig med färgerna. Han kommer nerifrån Bangladesh och där är det vanligt att kvinnorna använder mycket smink, vilket de klär i eftersom de inte är bleka. 
Jag kommer aldrig att glömma den gången när mamma kom hem till oss med en förlovningspresent innan vi skulle ut och äta på kinarestaurang. Hon tittade storögt :o på mig och upplyste mig fnittrande om att jag såg ut som en gatflicka.
Nåja någon överdriven spackling blir det inte nuförtiden som jag tidigare nämnde. Jag både trivs med och tycker att au naturelle passar mig bättre helt enkelt.

När tiden står stilla

För en tid sedan, närmare bestämt i slutet av januari, var jag på mammografi och satt i väntrummet och väntade på min tur när en kvinna kommer in i rummet. Jag tittar hastigt upp och möts av en igenkännande blick samtidigt som vi båda utbrister i kör: - Är det inte du ....? 
Det hade hunnit gå minst 20 år sen jag och min f.d. arbetskamrat sågs sist, ändå kändes det som om tiden hade stått stilla. Birgitta, som då var i den ålder jag befinner mig i nu, var sig precis lik och tydligen tyckte hon detsamma om mig. Att vi så väl kände igen varandra berodde inte bara på att vi hade så gott som samma hårfärg, då som nu, utan på att åren som gått varit snälla mot oss och inte satt några djupa spår rent utseendemässigt. Innan vi skiljdes åt bestämde vi att vi skulle höras av snart igen. Så för att det hela inte skulle rinna ut i sanden, som det tyvärr ofta gör, så slog jag faktiskt en signal till henne idag och vi pratade med varandra både länge och väl. Eftersom Birgitta är den av oss som är mest upptagen kommer hon att höra av sig nästa gång, och föreslå en tid när vi kan träffas. 

Fullt lika still hade tiden inte stått för oss som träffades för 10 år sedan när det anordnades klassträff på Slagthuset för oss som gick ut nian 1977. Kanske inte så konstigt med tanke på att vi som gick ut grundskolan då var i mitten av tonåren. Man hinner att förändras rätt mycket på 25 år, speciellt i de åren. Själv kände jag endast igen två av mina klasskamrater, de andra hade jag inte känt igen om jag träffat dem i ett annat sammanhang. 
Det var inte bara f.d. elever från min skola som befann sig där, utan elever från samtliga grundskolor i Malmö. Minns att jag undrade för mig själv, när jag såg ut över havet av bord och stolar där personerna satt, varför vissa klasser hade med sina lärare. Att samtliga som satt vid de olika borden var f.d. elever insåg jag emellertid snart. Vi är alla olika och åldern syns eller märks på olika sätt. En del ser yngre ut länge medan vissa ser äldre ut tidigt. Hur vi ser ut och är beror såklart både på det genetiska arvet men även på den miljö och under de förutsättningar vi växer upp och lever i.